Så otroligt onödigt, i min ålder?

FÖRÄNDRINGAR

Alltså, jag tror jag börjar påverkas av pollen. Mer än någonsin och det känns både onödigt och trist, med all sympati för pollenallergiker som jag möjligen snart får gå med i klubben för. Jag har i princip aldrig känt av pollen, annat än att luften just är full av partiklar som jag märkt av på kontaktlinserna. Men i år hände något och det har tagit ett tag innan jag kopplat ihop det. Plötsligt har jag symtom som trötthet, rejäl trötthet, jag känner mig mer korkad än vanligt när tankarna går i loopar och jag ropar ut ”vatten, peppar!” när sambon ber mig hämta en hakklapp till lillkillen… Sen ett lätt halsont halva dagarna som var borta idag, men när jag gick ut och till jobbet så dröjde det inte mer än fem minuter innan det kändes igen tillsammans med en lätt nästäppa och snuva.

Inga jättesymtom men helt klart inte som vanligt och jag känner inte igen det. Vi får se hur det utvecklar sig, om det blir värre eller om det lättar längs pollensäsongen. Det känns inte som att mediciner behövs än, men det kanske också får tas till. Och eftersom jag är som jag är just nu så funderar jag ju direkt på vilken inverkan det får på träningen… Ikväll är det dags för ett pulspass, jag får känna efter då och se om jag kan dra några slutsatser. Hur som helst, i min ålder efter att ha ”klarat mig” från pollenallergi känns det ju väldigt väldigt onödigt som sagt.

2 Kommentarer på Så otroligt onödigt, i min ålder?

  1. Jag har EXAKT samma symptom. Särskilt den där skumma känslan av ”nästan” halsont…. *suck*
    Brukar inte heller känna av pollen, så jag hoppas bara att det är för att det är den högsta halten på nästan 40 år. Och att det är tillfälligt!

    • Jag höll på att säga ”skönt att inte vara ensam”, men helst skulle ju ingen drabbas. Hoppas som du att det är känsligt för att det är extra mycket pollen… Vi håller tummarna!

Lämna en kommentar

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*