Fäste och teknisk framgång i skidspåret

LÄNGDSKIDOR

Just nu befinner jag mig i Sälen, för ledighet och vila kombinerat med multisport-träningsläger kan man väl säga. Varvar några olika träningsformer men fokus på längdsskidåkningen förstås. Det gäller att passa på med snön och inte minst mycket träning för att vara hyfsat förberedd på loppen som jag bokat. Ett övningslopp på 44 km i slutet på januari, och Engelbrektsloppet 60 km i början på februari.

Idag, min fjärde vecka med längdskidor, gjorde jag min sjunde skidtur sen jag satte pjäxan i spåret. Det blev också distansrekord om 22 km, jag började min premiärtur med 4 km och har snabbt jobbat mig upp. Kanske för snabbt, men allt kändes rätt idag så det var bara att ösa på.

Magiskt när tekniken sitter

Skidpar-Salen-200

Jag kan med stor glädje säga att min teknik utvecklas hela tiden, och idag tjoade jag och hade glädjetjut för mig flera gånger längs spåret. Det gick inte att hålla tillbaka när jag lyckades hålla en stadig och tydlig teknik längre stunder, jisses vad häftigt när man väl upptäcker hur det ska gå till.

Bara den känslan gör att det förstås känns både roligt och rätt att vågat satsa på skidåkningen i år. Tyvärr lite som med årets löpning att jag grämer mig med tanken ”att jag inte satte igång med det här tidigare”. Men jag ska ta igen så mycket jag kan av tiden tänker jag till tröst.

Slipper fejka och lyckades tänka på annat

Givetvis har jag massor att lära, och tekniken som blivit bättre är långt från perfekt. Eller ens konstant, jag gör inte rätt mer än 60-75 % av tiden och det kräver fokus. En rolig sak idag var att det var första gången jag åkte en sträcka med tekniken på plats – medan jag tänkte på annat. Det är ett framgångstecken för mig! Självklart tappade jag all fokus när jag tänkte just på det…

En annan sak var att jag nu fattar hur ett frånskjut ska kännas och fungera. Jag har ärligt talat fejkat hittills, för att det ska se bra ut. Jag ser ju hur andra åker, stakning och en snygg flappning med bakänden på skidan. Jag har flappat för fullt men aldrig med fart eller funktion. Men idag! Idag fick jag riktigt bra kläm på att få fart, timing i stavarna, foten, fästet, höften, vinkeln… och fick 4 av 5 frånskjut rätt. Nu fattar jag till slut och nu vet jag vad jag ska träna på tills det sitter av sig självt.

Mer teknik och fler växlar som funkar bättre

Skidskog-Salen-200Förutom frånskjut så känns flera andra delar eller växlar bättre de med. Starkare och bättre stakning, jag tittar noggrant på folk som ser ut att ha bra teknik och häromdagen såg jag hur de höll armarna på ett annat sätt än jag. Härmningen gjorde mitt stakande bättre.
Diagonalåkningen funkar bättre, mer tryck, bättre fäste och jag kan åka längre med diagonalåkning i en uppförsbacke innan jag ibland måste saxa för att det är för brant. Huvudpoängen som jag märker här är viktfördelningen, att trycka ner hela kroppen på en skida i taget. Även själva funktionen och tekniken med att få fäste har jag fått teoretiskt koll på. Jag har alltid trott att man mest glider eller hasar fram och tillbaka på skidor, så ser det ju ut ibland.

Men polletten har trillat ner, att foten ska trycka ner skidans mittdel för fäste i snön och därefter göra ett frånskjut bakåt för att få fart. Timing, tyngd och tydlighet är viktigt. Här har jag mycket mer övning att göra, så fort jag tappar fokus tappar jag även hållning och kompenserar med armar och råstyrka istället för effektivitet.

Stora fördelar från löparåret som gått

Ett stort plus som jag märker för utveckling är att eftersom min kondition är så pass bra kan jag hålla på länge och enbart fokusera på just tekniken för att prova och få in rörelser bättre och bättre. Det gör att jag faktiskt märker att det går bättre rätt fort.

Benstyrkan från löpningen har också hjälpt mig förbi en stor del av skräcken för nerförsbackar. Inte helt, men jag är stadigare, mer bestämd och orädd. Jag styr skidorna mer än de styr mig, och det har jag aldrig någonsin upplevt i nerförsbacke med längdskidor.

Självklart ramlar jag fortfarande, lite mer sällan kanske och märkligt nog oftast från helt stillastående… men för mig känns det som en del av träningen att vurpa då och då, för det kommer garanterat ramlas på Engelbrektsloppet av det lilla jag läst på om den banan.

Nåväl. Imorgon blir det vila från längdskidorna till förmån för snölöpning. Det ska bli intressant att se vad det finns för ställen att springa på. I vägkanten gissar jag, men ska också nosa lite på skoterspåren om det går att lufsa fram där.

3 Trackbacks & Pingbacks

  1. En hälsning från träningslägret i Sälen - Springcalle.seSPRINGCALLE
  2. Äntligen snö, äntligen skidor! - Springcalle.se
  3. Citatfest, att "levla" och saker jag känner igen mig i - Springcalle.se

Lämna en kommentar

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*