Gästblogg! Att börja med triathlon

PÅ VÄG MOT IRON MAN

Dags för gästblogg hos Springcalle! Jag har bjudit in Andreas Grundsell, en tidigare kollega i jobbet, som är triatlet och om allt går som det ska – blivande Ironman den 23 juni. Jag har lärt mig väldigt mycket av att lyssna till honom, och inte minst inspirerats till mina egna mål. Plus sett vilken form man kan gå om man ger sig hän disciplinerat… Så jag ville gärna att han delar med sig av sin resa. Hur han kom in på triathlon och Ironman, hur träningen sett ut och givetvis – rapport och berättelse från Ironman-loppet!

Gästblogg av Andreas Grundsell

simning-200Vad glad jag blev när Calle frågade mig om jag ville gästblogga! Låt mig börja med att sätta mig själv i sammanhanget. Calle och jag är båda intresserade av försäljning, marknadsföring OCH multisport – när vi jobbade ihop och diskuterade web-kampanjer och varumärkespositionering, så sökte vi andra samtalsämnen över kaffepauserna och fann det gemensamma intresset för triathlon. Till våra kollegors stora förtret – för snart kunde vi ju knappt prata om något annat än träningsprylar, upplägg,  tävlingar och skador!

En MAMIL

Om ni skulle träffa mig på riktigt så att säga, så skulle ni kategorisera mig som en MAMIL – vilket säkert är en korrekt bedömning när man litar till sitt System 1 (läs Daniel Kahnemans bok!). Jag är medelålders och håller på med multisport – jag passar nog in på de flesta kriterier som passar in på en ”krisande” medelålders man – jag cykeltränar dock inte som en galning till och från jobbet, där jag utsätter mig själv och andra för livsfara på Stockholms underdimensionerade cykelvägar inne i City.

lopning-200Men, jag har aktiverat mitt System 2 i frågan och då kommer lite andra aspekter fram. Vad är det som gör att många män börjar multisporta kring 40-årsåldern? Den gängse bilden är att man genomgår en ”ålderskris” som tar sig (möjligtvis ur betraktarens ögon) fåniga uttryck – men är det så enkelt? Vad är det som karaktäriserar en ”ålderskris”?

Jo, förändring – men är det individen som förändrar sig eller är det förutsättningarna för förändring som uppenbarar sig? När människor byter karriärer eller omskolar sig senare i livet, så lyfts epitet som ”modigt”, ”utmanande” och ”drivet” fram, medan en person som börjar idrotta får ett vänligt men menande leende och uppmuntrande ord som, ”lycka till”, ”har du 40-års kris?” och ”…detta är nog bra för dig” med en stark underton att ”vi ses när du är klar”.

Förutsättningar istället för fördomar

Varför är det så, när den gemensamma nämnaren till dessa båda exempel på livsförändringar ofta är att FÖRUTSÄTTNINGARNA för förändring infinner sig? När man, som jag, gifter sig och snabbt får barn, så finns det helt enkelt inga möjligheter att prioritera sin egen tid och intressen. När jag var mellan 15-25, så idrottade jag mycket och tävlade på avancerad amatörnivå – dvs jag ville nå SM, men var inte tillräckligt bra… När jag nu i livet ser mig om så är mina barn relativt stora, dvs de klarar sig till stora delar själva i sin vardag och jag har helt plötsligt åter fått möjligheterna att ta mig tid att göra det jag tycker är kul.

Cykling-200Jag tycker vi ska bejaka våra vänner, familj och bekanta när de gör förändringar i sina liv på grund av att förutsättningarna möjliggör detta och undvika det så nedsättande epitet ”ålderskris” – tänk efter nästa gång du får den tanken och försök titta lite djupare på den individen och förstå förutsättningarna till den observerade förändringen och fall inte för System 1’s snabba kategorisering av individen framför dig!

Det började faktiskt med en skada

Nu har jag levt efter min personliga förutsättningsförändring under knappt 4 år med triathlon som största intresse. Det hela började med en hamstringskada som hade sin grund i att jag, som många andra, försökt underhålla min fysiska aktivitet under barnåren genom att ge mig ut att springa i tid och otid, utan någon lämplig träningsplan eller förberedelser. Jag gick till en sjukgymnast och sedan en naprapat och efter diverse behandlingar så blev jag (relativt) återställd, men med ett tydligt besked; jag måste träna mer varierat och genomtänkt för att bli helt skadefri.

Som förslag kom att komplettera löpningen med cykel och/eller simning. Ungefär samtidigt så hade några gamla vänner gett sig in på triathlon och berättade hur kul det var. Eftersom jag i alla tider behövt någon typ av tävling för att motivera mitt tränande, så föll pusselbitarna på plats – jag skulle ställa upp på min första triathlontävling!

ironman-nice-200Det var 2010 och sedan dess har triathlon blivit en härlig del av mitt liv och ribban höjts successivt; den 23:e juni ska jag göra min första Ironman! 3,8 km simning i medelhavet, 180 km cykling i bergen norr om Nice och avsluta med ett 42 km marathon på strandpromenden!

Fortsättning följer med en inblick i träningsupplägget inför Ironman och självklart också en rapport från själva tävlingen!

Lämna en kommentar

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*