Jag föll för skidor till slut, och även med dem kan man säga

INSPIRATION

Springcalle har skaffat skidor

Innerst inne så tror jag att jag visste och hade bestämt mig för länge sen. Att om det bli snö i skaplig tid och det blir vinter, ja då vill jag prova på skidor – och behöver till viss del för att underhålla kondition och utomhusträning. Men trots det så har jag alltid svarat ”nej, skidor är inget för mig” i olika varianter när det blivit tal om skidor som träningsform. Senast i förra blogginlägget så skrev jag att skidutrustning blir för dyrt när fokus är en cykel till våren.

Men. Det nu blev det skidor ändå, plötsligt och allt på en gång. Snön och minusgraderna kom ju till oss och idag stod jag där med Vasalopps-sambon i skidaffären och botaniserade bland olika skidpaket och utrustning. Bra information av kunnig personal, och sambo, ledde fram till skidor, stavar, pjäxor, handskar, mössa, strumpor och annat i en komplett uppsättning.

Det är mycket jag fortfarande inte har koll på, förstås, men som med allt annat kommer jag lära mig längs vägen och får anpassa eller komplettera vartefter. Direkt efter shoppingturen var det full fart i kamp mot solnedgången för att hinna med en nybörjartur och känna på utrustning och teknik. Eller avsaknad av teknik snarare, för jag har inte stått särskilt mycket på längdskidor.

Det saknas en smula skidteknik

För kanske fyra år sedan i Sälen hyrde jag längdskidor för en dag och provade. Det blev bara en dag, nerförsbackarna skrämde bort mig. Ingen broms, dålig styrning, stel och krampaktig åkstil, kraschlandningar, rätt dålig fysisk form överlag gjorde att jag inte ville eller vågade åka mer. Det blev utförsåkning resten av veckan istället. Före det var det i lumpen som jag stod på ett par skidor senaste, men minnet börjar blekna och den lilla teknik jag möjligen utvecklade då är borta sen länge.

Bristen på teknik och vana vägde jag faktiskt upp idag med engagemang, glädje och intresse. I en nivå som förvånade både mig själv och sambon. Jag var riktigt ivrig, tjoade och kastade mig iväg på fältet. Hela 80 meter tog det innan jag ramlade ihop en hög av skidor och stavar, armar och ben. Jag upptäckte snabbt att det ju inte var som slalomskidor, man kan inte luta sig bakåt och hänga i knäna. Alls.

Många vurpor för allmän underhållning

Sammanlagt blev det fem vurpor på lika många kilometer, den ena tydligen mer underhållande än den andra för publiken. En favorit är att i princip från stillastående lägga mig horisontellt i luften och slå ner raklång i backen. En annan var att glida baklänges utan att kunna stanna och drösa ihop så ograciöst och högljutt som möjligt. Tack och lov gjorde jag inte illa mig, skador är ju som bekant en skräck för många fysiskt aktiva.

Det var riktigt kul – och mer ska det bli. Både vardagar, helger och inte minst under julledigheten. Nu när jag har grejerna måste de ju användas, och jag kan bara bli bättre på skidåkningen. Sen såg jag ju att skägget kommer till sin rätt också, med frost och snor i. Som en riktig Thomas Wassberg… eller inte. Än.

2 Kommentarer på Jag föll för skidor till slut, och även med dem kan man säga

  1. Välkommen till sekten!

    • Tackar – ja, jag har haft representanter omkring mig länge men hittills stått emot. Nu när de slutat fråga, då passade det och jag slog till. Jag är lite som en katt tydligen :-)

6 Trackbacks & Pingbacks

  1. Lopp som sporre funkar även för skidor, Engelbrektsloppet nästa - Springcalle.seSPRINGCALLE
  2. Pryltest av vätskebälte för löpning och längdskidor - Springcalle.seSPRINGCALLE
  3. Citatfest, att "levla" och saker jag känner igen mig i - Springcalle.seSPRINGCALLE
  4. Äntligen snö, äntligen skidor! - Springcalle.seSPRINGCALLE
  5. Vilse med vallan - nya prylar | SPRINGCALLESPRINGCALLE
  6. Sluta snåla med konditionen - berika dig och upplev mer! - Springcalle.se

Lämna en kommentar

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*