Jag gick en kurs i löpteknik och blev både snabb och förbryllad

LÖPTEKNIK

För en tid sen dök det upp ett erbjudande via en klubb som jag är med i, SLDK Stockholm Långdistansklubb. Erbjudandet var en kurs i löpteknik, en grupputbildning via Team Snabbare och instruktören Fredrik Zillén. Kika in på länken för att få en koll på hans bakgrund, ingen nybörjare direkt och det märktes.

Jag blev nyfiken och anmälde mig kvickt. Det är klart jag tänkte ”jag kan ju springa” men är ödmjuk inför att det alltid finns nytt att lära, det ser man om inte annat i varje nummer av Runner’s World. Men vad var det vi skulle få lära oss? Var det helt nya saker, eller slipa på det jag kunde, gjorde jag fel kanske? Skulle jag bli testad och kritiserad? Skulle det bli slöseri med tid och det här att lära sig springa av en coach bara är onödigt för det kan man ändå?

Fortfarande förbryllad, och förundrad

Nu när jag sitter och tänker beskriva vad det var jag lärde mig så inser jag att intrycken inte hunnit sjunka in. Jag har inte heller testat den nya löptekniken än, för flera dagar senare har jag fortfarande rejält med träningsvärk… och då är jag ändå i skaplig form. Bara en sån sak visar att löptekniken var annorlunda mot hur jag brukar springa. Men ikväll ska jag ut och experimentera och förstås berätta hur det gick och vad jag tycker.

Men för att svara snabbt på de självklara frågorna: Var det något nytt? Ja. Var det värt det? Ja. Blev jag snabbare och mer effektiv? Svaret är ja, men jag måste som sagt prova mer. Tekniken i sig ger snabbare och mer effektiv löpning, frågan är bara hur jag ska omsätta det till praktik. Jag tror också att det kräver ytterligare ett lyft i konditionen, för faktum är att det gick att springa riktigt mycket fortare… jag är fortfarande förundrad över hastigheten kontra ansträngningen när allt klaffade. Det var benen som inte hängde med tillräckligt tyckte jag.

Kort om kursens innehåll

Jag kan såklart inte återge fyra timmars teori och praktik med övningar och instruktioner i ett enkelt blogginlägg, men ska försöka beskriva kursen i korthet. Fredrik började kursen med ett kort teoripass, vi var fem stycken och alla fick tala om ifall de hade problem med något och vi pratade om skador specifikt och allmänt hur kroppen hänger ihop. Bland annat belyste Fredrik hur det ofta såg ut kroppsligt för någon som jobbar vid skrivbordet hela dagarna – och jag kände igen mig fullständigt. Konsekvenser för hållning och rygg men också dels vad det beror på och dels vad man kan göra åt det. Nyttigt och jag tar det till mig, och är glad att jag börjat styrketräna som jag gör, det är bara att fortsätta.

Därefter var det dags att ge sig ut och vi började med att bli filmade längs en sträcka där vi sprang som vi brukar. Kanske inte riktigt som vi brukar, det är lätt att det ändå blir lite onaturligt när det är en kamera med. Sen följde en mängd övningar ur Fredriks pedagogiska upplägg som kallas KALAS-metoden, knän, armar, lodlinje, avslappning och svanskota. En minnesramsa för olika delar att minnas och vara medveten om för att hitta till rätt teknik.

KALAS-metoden bokstav för bokstav

För det första så kommer du inte kunna springa effektivare av att läsa mina ord här, som är en förenkling och förkortning av allt. Det går knappt att läsa sig till heller, jag tror man just behöver den handfasta personliga instruktionen för dig som individ. Förresten och apropå att läsa sig till tekniktips om löpning – en sak jag verkligen uppskattade med Fredriks genomgång var att han tog upp en mängd kända uttryck eller fenomen och antingen bara satte fingret på det men oftast också visade vad det egentligen betyder och innebär. Till exempel uttryck som ”fram med höften!”, ”pendla med armarna!”, ”luta dig framåt!” och annat som många hört eller läst och försökt lyda men utan rätt resultat. Äntligen fick jag koll på vad uttrycken verkligen betyder i min kropp för att få effekt!

Hur som helst, vi satte igång i blandad ordning bland KALAS-bokstäverna.

  • Armar, vi fick prova på olika sätt att hålla och pendla med armen för att landa i att ha armen högre upp och överarmen längre bak. Plus att inte pendla onödigt långt med armen, utan fokusera på att enbart dra bak den, fram kommer den av sig själv i rörelsen.
  • Knän, här fick vi lära oss att slappna av i knät och underbenet när det pendlar framåt. Som för armar fokusera på rörelsen bara åt ett håll, fram och upp snarare än att foksuera på att trycka bakåt. Det kanske låter baklänges men det var det inte, för i sammanhanget handlade det förstås också om att få en annan fotisättning. När jag kikade på min före-video så ser man ett rakt ben som landar direkt på hälen med massor av kroppsvikt på. Istället är strävan att landa lite senare och framför allt i en redan bakåtgående rörelse.
  • Avslappning, med en enkel jämförelse med sprinterlöpare som är helt lösa i ansiktet när de springer så finns en del att hämta i en så enkel sak som att slappna av i de delar av kroppen som inte används. Plus det mentala förstås, och framförallt var övningen att slappna av i ansiktet, panna, kinder, käke. Grimaserar man spänner man sig och sänder signaler till sig själv. Man ser kanske inte klok ut, men vad fasen, man får köra med solglasögon och skärm både för att inte kisa och lite för att dölja slappansiktet…
  • Svanskotan, här fick jag uppenbarelsen om vad ”fram med höften” betyder. Det är en mycket mindre rörelse än man tror förstås, bara en gradvis förflyttning av höften genom att trycka svanskotan framåt. Inte höftbenen och hela underrredet alltså. Just det här är väldigt svårt att förklara i text, man måste prova och lära sig är jag övertygad om.
  • Lodlinje, det är här den större delen av tricket ligger. Att hålla en linje rak mellan axel och höft, och även ha huvudet i rätt vinkel. Sen flyttar man sin lodlinje framåt, eller fötterna bakåt så det känns som eller blir som att man håller på att falla framåt och tappa balansen. Istället för att göra det så springer man och fångar upp sig så att säga. Farten eller effekten kan man variera med hur mycket man faller framåt. Det här funkade verkligen, kroppens tyngd skjutsar på och man nyttjar det istället för att fokusera på att flytta hela kroppens tyngd med motstånd.

En annan sak är att stegfrekvensen behöver öka för att få bra effekt och balans och det är något jag behöver öva på. Dessutom används lite andra muskler, äntligen väcktes rumpan till liv och det är inte fel att nyttja en så stor muskel som uppenbarligen annars vilar förutom i uppförsbackar. Uppförsbackar förresten, vi provsprang med tekniken både uppför och nerför och det gick både fort och enkelt. Fantastiskt vilken fart i uppförsbacke i förhållande till ansträngningen!

Det ska bli intressant att prova ikväll och på ett längre pass i helgen. Sen får jag se om jag använder tekniken jämt eller om jag blandar och varierar, men jag har faktiskt provat tricket småskaligt på promenad och märker att det funkar även då. Återkommer med rapport efter fälttester!

OBS! Fredrik Zillén mailade efter att han läst inlägget och lämnade en kommentar, jag har lagt in den som kommentar till inlägget så scrolla ner!

Videoklipp före och efter kursen

Det är inte så lätt att se kanske, men i slow motion ser man framför allt att min fotisättning ändrats till att sättas ner när foten rör sig bakåt. Plus en del övrigt i hållning som också hyfsats till, och man ser att stegfrekvensen helt klart är högre i efter-videon.

Videoklipp av löptekniken vid starten av kursen

Videoklipp av löpteknik i slutet av kursen

1 Kommentar på Jag gick en kurs i löpteknik och blev både snabb och förbryllad

  1. Instruktören Fredrik Zillén mailade en kommentar till inlägget:

    ”Kom på en sak om det där att det verkar bakvänt med att det är så viktigt att lyfta foten framåt/uppåt istället för att fokusera på hur man sätter ner foten. Nervsystemet funkar nämligen så att när du böjer i höften på ena sidan så aktiveras rumpan på den andra sidan. För om du kliver på något vasst som kan skada dig gör du instinktivt ett ryck upp med foten vilket alltså böjer i höften vilket i sin tur aktiverar rumpan på den andra sidan så att den foten kan sättas ner så snabbt som möjligt så att man slipper lägga tyngd på foten som just klivit på något vasst. Du kan alltså aktivera rumpan tidigare och på ett mer kraftfullt sätt om du fokuserar på att lyfta foten.”

Lämna en kommentar

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*