Knäskada och ledsamt nu, mitt i uppbyggnadsfasen

SKADOR & HÄLSA

Jag har klantat till det ganska mycket tyvärr, och dragit på mig en skada. För över en månad sedan, i slutet av skidåkningen så kände jag mig sliten. Men jag valde att växla om direkt till löpning och köra på. Det var roligt men kändes ganska trögt, varje löptur var det segt och med motstånd och jag anade att jag nog behövde en viloperiod i någon form. Eller roligt och roligt, det var inte riktigt så roligt som det borde när det stundtals kändes som att springa med en tung ryggsäck.

Den behövliga viloperioden har jag fått nu, vare sig jag vill eller inte och det är helt mitt eget fel. För fyra veckor sen gav jag mig ut på en löptur i skogen med snö och is. En lång sån, det slutade på två mil och två timmar. Det dumma var bara att jag redan från början kände något i ena knät, lite ömt och ont. Men jag körde ändå, och det gick som det gick.

Skada precis före årets första lopp

Det blev förstås värre efteråt och har fortfarande inte släppt. Jag har fortsatt stå och gå på benet, jag har fortsatt springa på det. Alldeles för långt och alldeles för fort och jag borde veta bättre! Häromveckan sprang jag 16 km i rasande fart på asfalt. Mentalt var det förlösande, för kroppen var det skönt, för knät var det förödande.

Nu har jag då fortfarande ont, och det är 8 dagar till årets första lopp Premiärmilen. Det är inte katastrof men det är verkligen inte roligt. Självklart känner jag också oro för resten av säsongen, för nu måste jag vila – i en period där jag istället skulle springa för fullt och träna upp mig för min maratonpremiär.

Vad är då slutsatsen och lärdomen

Jo, att det är synd om mig. Att jag får skylla mig själv. Att jag nästa gång ska göras precis som Petra Kindlund skriver i sitt inlägg Varning för höga klackar. Direkt när det känns fel eller gör ont, då gäller omedelbar vila.

En annan lurig sak är att jag genom skidor och simning har hållit en hög nivå på konditionen men inte märkt att ligament och muskler för just löpning har runnit av mig en del – så jag överansträngde mig direkt jag växlade till löpning. Det här är något att lägga på minnet och lära mig av.

1 Trackbacks & Pingbacks

  1. #Blogg100 - en utmaning vi antar, på vårt sätt - Webbevakningsbloggen

Lämna en kommentar

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*