Kosten är min eviga motståndare – nu är det dags för viktkamp igen

VIKT & HÄLSA

Den vanliga kommentaren när jag säger att jag är lite för mullig om midjan och behöver gå ner några kilo är, inte helt förvånande, något i stil med: ”Va? Du som tränar så mycket? Du är ju inte rund, vad pratar du om?” Plus rimligen en känsla av att bli provocerad av mig, som att jag bara är ytlig för att jag tränar och inte menar vad jag säger.

Men det gör jag, menar vad jag säger alltså. Jag har väldigt sällan varit smal i mitt liv. Inte tjock heller men oftast haft onödiga bekvämlighetskilon på mig. Sen syns det kanske inte så mycket, de sitter direkt på magen och är inte helt svårt att ha en tröja över och dölja hyfsat.

Jag är dessutom periodare med att gå upp i vikt och sen få ta grepp om det och gå ner. Den första riktiga insatsen för viktnedgång gjorde jag 2008, det vill säga många år innan jag började träna. Jag såg mig själv på bilder från en nyårsfest och fick nog, jag låg precis under 90 kg och mådde inte bra av det. En fokuserad och intensiv insats med kosten gjorde att jag gick från de där 89+ ner till 75 kg. Helt galet. Både väldigt jobbigt och fantastiskt skönt att det funkade.

Hur mycket ska jag väga och varför?

Nu väger jag strax under 80 kg och är 175 cm lång. Kikar man på nätet så ser man att ”normalvikt” för en person på 175 cm är 62-77 kg. Det här med normalvikt är ju en egen diskussion, men min målvikt är att ligga under 75 kg. Det känns som ett hanterbart antal kilon att skala av för att nå dit trots allt.

Att jag vill gå ner är dels förstås att det vore snyggare och trevligare. I badhuset, med löparkläder och till sommaren. Men framförallt handlar det om att minska skaderisken och förbättra prestationer för mig. Att springa långt eller i skogen med fem extra kilon som slår på knäna är ingen bra idé. Det är inte heller så kul att gå ner på bockstyret på cykeln och känna knäna slå upp i magen. Dessutom onödigt, jag kan ju göra något åt det, det är ju upp till mig.

Kort- och långsiktig utmaning

Just nu är målet att sätta igång med kostkontroll och under en given tid gå ner mina kilon. Och så kan jag ju hålla på, år ut och år in. Det är ju lite så som det varit hittills. Kortsiktigt kan jag ta grepp och gå ner, men sen går jag upp igen. Det som skulle vara fantastiskt vore ju att hålla vikten, att ha en balans långsiktigt och slippa berg- och dalbanan, nöjet och missnöjet. Jag ska fundera över det, men först och främst jobba mig ner till en ny startposition så att säga.

Inte helt förvånande ligger utmaningen i beteendet, beteendet vad gäller kosten. För jag tränar en hel del och bränner givetvis kalorier till höger och vänster. Men jag matchar enkelt upp det med maten. I höstas hade jag ju dessutom en period över flera månader där jag inte tränade alls men åt som om jag gjorde det. Grattis till dagens form med andra ord.

Det är väl bara att inte äta så mycket?

Jag har lätt för att äta mycket och stora portioner. Socker och sött, fett och onyttigt, gott gott gott. Särskilt när jag är trött, pressad, stressad. Det slinker gärna ner något här och där, och ibland lite hejdlöst. Det är som att jag är två personer ibland, inga galna ätstörningar men svårt med disciplinen och fascinerande att veta vad som är bra men ändå göra det motsatta. Tur att jag tränar nuförtiden…

Det här är jag inte ensam om, jag är säker på att många har liknande problem och känner igen sig i någon mån. Har man inte den här utmaningen så har man säkert svårt att känna igen sig, jag har förstås hört ”det är väl bara att inte äta så mycket”. Helt rätt, det är ju lösningen, men inte enkelt för oss alla. Märkligt att kunna disciplin när det gäller fysisk ansträngning men inte med kosten. Eller jo, när jag gör mina viktnedgångar då men så svårt annars till vardags.

Metoden som fungerar för mig

När det gäller viktnedgång så finns det ju tusen metoder, teorier och knep. En del av dem snudd på religiösa. Det här ger jag mig inte ens in i, jag har hittat en metod som funkar för mig så naturligtvis använder jag den – jag räknar kalorier helt enkelt. Jag använder sajten och appen Viktklubb.se för det hela och tycker det funkar bra. Första gången var ju ett tag sen och då var det ganska yxigt i funktionerna men har blivit bättre vartefter.

Upplägget är simpelt, inkomster och utgifter. Gör jag av med mer än jag stoppar i mig så går jag ner, punkt. Inte på en dag förstås, men logiken är solklar. Man bränner ett givet antal kalorier om dagen, jag mäter alla kalorier jag äter och tränar jag så kan jag äta lite mer. Till exempel gör jag ett upplägg där jag ska gå ner 5 kilo på 12 veckor (baserat på data om mig själv), då får jag en dagsbudget på ca 1 900 kalorier om dagen. Jag får äta precis vad jag vill, men räkna av kalorierna. Vilket snabbt leder till att äta mer kalorifattig kost för att kunna äta lite mer och inte bli för hungrig, men visst jag skulle kunna äta kexchoklad för dagsbudgeten.

En extra bonus med alltihop

Man får snabbt koll på vad för mat och hur mycket av den som innehåller ett visst antal kalorier. Och som sagt så blir det väldigt fort mycket nyttigare kost i viktnedgångsattacken, och det ger ju en hel del bonuseffekter. Visst, konditionsträningen hjälper till att få ner kolesterolet, men nyttigare kost gör det ännu enklare. Nyttigare kost överlag är bättre för blodfetter, hjärta, mage, tänder med mera. Förstås. Men märkligt nog blir det mentalt en bonuseffekt och inte själva målet. Jo, efter ett tag blir det ett mål men motivationen med att ”bli smalare” och minska skaderisken vid träning är det primära vid starten. Imorgon börjar jag, önska mig lycka till!

Kolesterol

3 Kommentarer på Kosten är min eviga motståndare – nu är det dags för viktkamp igen

  1. Lars Lindefelt // 2014/03/25 vid 07:30 // Svara

    En kalori är inte alltid en kalori! Om du äter 500 kcal socker lägger kroppen på insulin för att sänka blodsockret varpå sockret lagras in som fett. I princip kan du då få ett underskott på energi i kroppen genom att en del lagras före det gör nytta som energi. Om du kompenserar för detta genom att äta mer går du upp i vikt. Med andra ord så är socker en stor bov i dagens kosthållning.

  2. Vad kul att du har hittat en metod, som funkar för dig! Förhoppningsvis den här gången också i längden ;-))
    Lycka till, du gör det här med bravur!

  3. Carl Nero // 2014/03/25 vid 13:53 // Svara

    Hej Calle! Jag följer din blogg med nöje då jag känner igen mig i väldigt mycket. Jag kanske inte springer så många lopp som du men jag springer/tränar en hel del. Ovanstående självbild delar jag fullt upp och jag vet inte riktigt hur jag ska lösa problemet med att allt hamnar på magen. Tycker jag är ”någorulnda” sund med kost utan att för den del jaga kalorier eller föra schema. Önskar lycka till i detta och funderar starkt på att genomföra samma.

Lämna en kommentar

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*