Kyla och smarthet är två jobbiga utmaningar

HOPP & HÄLSA

Nu är det faktiskt inte roligt längre, jag vill ha vår, värme och barmark så mycket att underläppen darrar. Det är ljust på morgonen och en bra bit på eftermiddag och kväll, hjärnan verkar uppfatta ”vår” men får en örfil varenda gång jag går utanför dörren.

Snälla sluta, och mer snö, verkligen? Statusuppdateringar om mer längdskidåkning sticker i ögonen nu. Loppet i helgen, Premiärmilen, det sprang jag i tights och t-shirt förra året. I år (kanske) blir det väl fodrade tights, mössa, jacka och Icebugs…

Smartheten för det andra

I mitt förra inlägg skrev jag om min knäskada som jag misskött och som tar tid på sig att läka. Att ligamenten inte hängde med när jag skiftade gren från längdskidor till löpning. Nu (ta i trä) till slut verkar det ha blivit bättre, idag har jag inte känt av det och kunnat gå normalt. Tack och lov!

Men nu gäller det att vara smart. Jag vill ju egentligen bara ut och springa som en tok, dels för att njuta och dels för att ta igen det jag ”förlorat” med all inaktivitet. Jag vill det jag inte ska alltså. Min utmaning är att börja lugnt, att bygga upp igen och varsamt stärka muskler och ligament och i samma takt förbättra kondition och teknik. Det är verkligen inte lätt – men bara att skriva det här gör att det fastnar lite bättre i skallen. Håll tummarna!

På söndag är det som sagt dags för loppet Premiärmilen, vi får se hur det blir. Jag ska provspringa lugnt och kort ikväll och känna efter. Hur som helst ska jag till loppet och heja på löparkollegor om jag nu inte skulle springa själv, men det är rätt svårt att ens tänka mig att stå över. Utmaning som sagt…

2 Kommentarer på Kyla och smarthet är två jobbiga utmaningar

  1. Karin med K // 2013/03/22 vid 20:15 // Svara

    Men åååh, var smart nu!! Tänk verkligen om det är värt att riskera nästa lopp också… Jag sitter ju här med oanvändbart knä o vet inte när jag kan få springa ens en meter igen pga skidåkningen.
    Det är verkligen inte värt att bara springa ett litet jävla mil-lopp, som kan förstöra mkt av upptakten till din långa o tuffa säsong.
    Lova att du inte springer om det känns det minsta i knät…. please?

  2. Tack för både omtanke och påminnelse :-) Jag behöver verkligen höra det så jag tänker rätt, det är alldeles för lätt att göra något kortsiktigt och korkat, bara för att jag ”vill springa”. OK, jag lovar att komma ihåg – och att inte springa om jag känner något i knät!

1 Trackbacks & Pingbacks

  1. #Blogg100 - en utmaning vi antar, på vårt sätt - Webbevakningsbloggen

Lämna en kommentar

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*