Längtan efter cykling och landsväg!

CYKELSÄSONG

Igår när jag stod och väntade på bussen och som de flesta av mina medmänniskor hade näsan mot solen och ett leende mot en blå himmel och aningen ljummare vindar. Då förnam jag något i ögonvrån, och mycket riktigt drog det förbi en cyklist på en glänsande racerhoj med målinriktad blick och full fart på benen.

Då slog längtan till. Längtan efter att ta ut cykeln på vägen, att sträcka ut i kilometer efter kilometer, möta våren längs landsvägen med dofter, blommor, klorofyll och fågelsång. Det kändes som att det var själva meningen med våren. Och lika skarpt som tanken och längtan var, lika förvånad var jag. Alltså, det var i maj förra året som jag köpte min första cykel och började med landsvägscykling…

Positiv start på cykellivet

Men det var en så positiv upplevelse och så lyckat med träning, vägar, sällskap och lopp att jag fastnade rejält. Jag grämer mig fortfarande att jag inte upptäckte cyklingen tidigare, men jag har varit en tjurskalle i många år när det gäller annat än löpning. Jag är annorlunda nu som tur är, och jag är ju knappast den enda som fastnat och blivit frälst av cykling. Inte alls på nörd- eller fanatisk nivå, men jag uppskattar det till både kropp och själ faktiskt.

Eftersom det tyvärr kommer dröja lite till innan jag kan rasta mig själv på vägen, så blev det hem efter jobbet och upp på trainern – fullt ställ med en bana i Italien på skärmen framför mig, 45 minuter senare var jag nöjd. Jag kör ingen spinning så jag får börja mjukt och taktiskt, idag var tredje cykelpasset sen juli förra året. Förutom att träna ben och ställning behövs helt enkelt rumptid på sadeln, så jag är någorlunda beredd på långpassen när det är dags!

Sen ska jag vara försiktig på premiären och inte ramla eller göra något annat dumt. Jag är ju ljusår från killen i den här videon, med bockstyre och allt…

Lämna en kommentar

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*