Lerinpackning och hinderbana – Tjurruset 2012

Tjurruset är ett av de lopp som jag sett fram emot mest under året. Jag har sett fram emot många lopp, men av varierade anledningar – när det gäller Tjurruset så är det med så mycket glädje och äventyrskänsla, och dit når inte riktigt andra lopp.

Eller så är det kanske så att i andra lopp så är det hur det gick, hur jag sprang och hur det kändes som avgör om det blev ett bra lopp eller inte. Med Tjurruset så kan det gå hur som helst, men själva loppet är roligt och utmanande hela vägen, och det vet jag redan innan.

Vi var alla förvarnade

Mailet som gick ut strax innan loppet gjorde att pulsen höjdes direkt, känn bara på de här raderna:

“Banan har fler backar än vad de senaste årens banor haft, och det blir mer löpning genom obanad terräng än något år tidigare” – Det stämde, det var många backar, både uppför och nerför där man ofta fick ta hjälp av händer och armar för att komma framåt…

“Strax före en kilometer kommer en brant backe som är mycket krävande. Här är det halt och besvärligt att ta sig upp” – Det stämde också, och visade sig vara en slalombacke. Med min startgrupp så kan man väl säga att backen var något upptrampad…

“8–9 kilometer: Detta är banans jobbigaste del med löpning genom ett träsk, passering av ett kryphinder och sedan ett nära 400 meter långt vattenhinder” – Absolut, jag bokstavligen crawlade i lervatten, tur att klockan är vattentät. Eller jag hoppas att den höll…

Förberedelser och hejaklack

Hur som helst, dagen var kommen och det var dags för äventyr. Jag var ordentligt förberedd både före och efter, med komplett ombyte och fiffigheter tack vare minnen från förra loppet för två år sedan. Dessutom hade jag med både mamma, syster som hejaklack, och min svägerska som också skulle springa.

Strålande solsken, hög och klar krispig luft och en helt underbar stämning genom hela arrangemanget. Både publik, funktionärer och löpare lyste den här dagen. Formen kändes okej, värmde upp i två omgångar, dels med svägerskan innan det var dags för henne, dels för mig själv när jag stod på tur. Inga skador, inte på topp men allt okej och jag var redo.

Dagsformen för hinderbanan

Dock så kände jag en hel del av den senaste tidens lopp och träning i kroppen, en halvmara, ett Lidingölopp blandat med långpass och backträning. Lite för mycket av det goda kanske, men jag var stark under loppet, och det hade kunnat gå snabbare om det inte hade blivit såna köer vid en del hinder. Men då fick jag bara påminna mig om att det här loppet springer jag för upplevelsen, inte på tid.

Glädje från start till mål

Jag hade roligt hela loppet igenom, hejade på funktionärer, peppade och stöttade löpare i närheten, skämtade i träsken och var humörmässigt på topp från start till mål. Sprang nästan hela vägen, gick vid några ställen och vid en del hinder fanns inget val, bara att sakta maka sig framåt/uppåt/neråt med resten av gänget.

Känslan av glädje och någon form av ”problemlösning” fanns med hela loppet igenom, en hjälpsamhet och stöttande anda. När någon fastnar hjälper man till, när det är extra tufft peppar man de närmaste i klungan. Det är något jag märkt mest på traillopp, men å andra sidan är det väl mest där det behövs, förstås.

Ett försök till sammanfattning

Det var verkligen en tuff bana, backar, hinder, lera och vatten. Tipset om dubbskor var helt rätt till exempel. Men min form är i grunden bra, med mycket backträning och längre distanser i benen. Det var självklart det som gjorde att jag kunde njuta av loppet, vilket blir en lärdom att ta med mig till nästa år. För att det ska vara roligt då också, inte bara jobbigt.

Ett annat sätt att sammanfatta är att ge lite länkar till bilder. Det är ovanligt många leenden, både under loppet och efter målgång, det är en rejäl glädjekick att ta sig genom Tjurruset helt enkelt. Och om inte annat så är det nästan som ett lumparminne att berätta vid middagar i vinter! ”Det var istäcke på leran, backarna var lodräta”… vilket inte är så långt från sanningen, eller hur?

Nedan är några länkar för bilder och video:
Video från Tjurruset

Bildspel från damklassen
Bildspel från herrklassen

1 Trackbacks & Pingbacks

  1. Trailskor, en av årets alla upptäckter - Springcalle.se

Lämna en kommentar

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*