Midnattsloppet, premiär med förhoppningar

MÅL & PRESTATION

Jag tror faktiskt att det funkade lite grann. Min tanke och förhoppning att framkalla inspirationen och glädjen i löpningen lite mer genom att springa Midnattsloppet med lagom ambition och insats. Inte minst för bekvämligheten i att loppet är ett stenkast hemifrån och att det är ett stort jippo med många saker som händer och en riktig feststämning.

Det blev kul, och det gick ganska så bra ändå. Jag var förstås hela tiden kluven till hur hårt jag skulle ta i, varför och varför inte med alla möjliga mentala ”förklaringar” åt ena eller andra hållet. Det löste sig själv faktiskt, jag sprang på helt enkelt och lät bli att titta på klockan, bara en enda gång kastade jag ett öga.

Arrangemanget kring Midnattsloppet

midnattsloppet-upptakt

Tävlingsområdet var på Zinkensdamms IP med väskinlämning i ishallen (med kyla påslagen, vilket kändes när man skulle hämta ut väskan efter loppet…). Jag började med att söka rätt på ett par bekanta, bland annat en lumparkompis som jag inte träffat sen 1998! Apropå kompisar och bekanta så var det här loppet överlägset kompistätast jämfört med alla andra lopp jag springer, lite roligt att det var så många.

Själva arrangemanget bedömde jag som väloljat och proffsigt med en hel del resurser och starka närvarande sponsorer och partners. Det gör förstås att det mesta flyter på utan problem och att underhållningsdelen blir bättre, vilket den var. Bra stämning och mängder av funktionärer med koll.

Kanske inte det bästa startledet, eller?

midnattsloppet-vaskinlamning-200På grund av sen anmälan och för att synka med ett företagsarrangemang hamnade jag i startled 6B, vilket är näst längst bak. Utan att vara stor i munnen så kan jag ändå påstå att jag inte riktigt hör hemma där, kanske snarare startled 2-3. Men det positiva med just det var att bara startpositionen gjorde att jag kunde slappna av lite mentalt och fokusera på nöjet. Jag insåg hur oerhört svårt det skulle vara att springa förbi folk och att ens försöka nå en riktigt bra tid.

Själva loppet och hur det gick

Vi stod i startfållan i 40 minuter innan start, det är så det är upplagt. Jag kan tycka att det är väldigt lång tid att stå och bara vänta, det är lätt att kylas ner, man kan behöva gå på toa både en och två gånger och att gå in och ur fållan är inte helt enkelt när den är fylld. Jag är också mycket glad över att det inte regnade, det hade inte varit kul.

Hur som helst, när det närmade sig start så flyttade hela startledet sig fram till speaker och uppvärmning. Uppvärmningen märkte jag inte mycket av, men musiken pumpade högt och tydligt och det gick inte att låta bli att studsa sig varm ändå. En rutinerad speaker höll igång oss och vi fick bland annat svära ”löpareden” som i princip gick ut på att vara snäll längs banan.

midnattsloppet-uppvarmningPlus den nödvändiga och nyttiga informationen att hålla till höger om man var lite långsammare så att andra löpare kunde köra om. Det är ingen ovanlig rekommendation på lopp, men oj så få som minns det efter 100 meter. Vem mitt i ett lopp upplever sig själv som långsam, efter sina egna förutsättningar? Det var alla möjliga farter och klungor över hela bredden, hela vägen.

Starten gick och det blev slalom på banan

Starten gick och jag visste fortfarande inte riktigt vilken insats jag ville göra, hur mycket jag skulle ta i. Men när hela Ringvägens bredd öppnade sig med ett lätt nerförslut… och det faktiskt uppstod en hel del luckor i leden. Ja, då blev det rätt bra fart ändå, så gott det gick utan att springa in i folk, ingen tittar ju bakåt direkt. Det visade sig dessutom att när jag sprang allra längst ut till höger så kunde jag svepa förbi ostörd i många hundra meter. Den andra kilometern kunde jag faktiskt hålla 4:10-fart, men det var också det snabbaste avsnittet skulle det visa sig.

Vid första giren ner mot Hammarbyhamnen så började knixandet på riktigt. I alla kurvor blev det svårt och bredden på vägen varierade längs hela loppet med några riktigt smala passager där farten nästan blev gående. Sen lyckades jag toka till det lite just där längs kajen. För att springa om så höll jag mig längs kajkanten på kullersten längs järnvägsräls. Givetvis tog jag ett steg ner i rälsen vid ett tillfälle och vrickade till foten. Det gjorde ont ett tag men inte mer än att jag lät det vara och tänkte att jag kör på istället.

midnattsloppet-malgangPå ett sätt är det positivt att ”köra om” så mycket, det känns som att jag flyger fram och är extra stark på sätt och vis. Samtidigt som jag aldrig sprungit så mycket i sidled på ett lopp förut, värre sicksackande än på skogslopp. Men det gick rätt bra, jag sprang inte in i någon och fick ta det för vad det var. Sen hade jag svårt att föreställa mig backarna och gick in i loppet med tänket att det inte var några höjdskillnader att tala om. Det var lite naivt, både Vita Bergen och Mose Backe kändes en del i benen, förutom trafikstockningarna och med dem ryckigheten uppför.

Längs banan var det en hel del jippon, musik som spelades, körer, fullt av folk som hejade och hurrade fram oss. Lördagkväll på Söder en ljummen augustikväll, det kan inte bli annat än bra. Till slut och nästan överraskande fort närmade sig slutet. En sväng på Götgatsbacken, in på St Paulsgatan – åt det bekväma hållet jämfört med Stockholm Halvmarathon – och sen en gir över Mariatorget till Hornsgatan. Målet i sikte, bara att blåsa på rätt in i mål! Det slutade med en tid på 48.25, och med det så är jag väldigt nöjd. Jag behöll glädjen, tog i en del ändå och gjorde vad jag kunde med förutsättningarna. Så jag tror som sagt att det hjälpte, för idag känner jag mig lite mer peppad än tidigare!

1 Trackbacks & Pingbacks

  1. Att tvingas köra om tar knäcken på mig - Springcalle.se

Lämna en kommentar

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*