Mörker och rusk väcker något i mig

INSPIRATION

Ikväll var jag ute på en kortare löptur för att komma igång så smått igen med löpningen efter en lång ”vila-mig-i-form-period” under semestern. Det är hög tid kan jag säga, formen och kroppen allmänt har förfallit en del och det känns. Främst i rygg och hållning i vardagen, men det märks också när jag springer att jag har en del mark att ta igen. Vilket stressar lite med tanke på kommande lopp, både Höga Kusten Trail och Lidingöloppet nu i september. Men jag får skylla mig själv helt enkelt och jag kan inte påstå att jag ångrar vilan, annat än att det förstås hade varit skönt att vara i vassare skick än nu.

Hur som helst, idag var det lite kyligt i luften med hot om regn och blåsigt så det riste i träd och lövverk. Klockan var en bit efter 21 och det hade hunnit bli mörkt ute men utan att belysningen tänts i elljusspåret. Lite ruggigt med andra ord och jag hade ett lager till på överkroppen, och det var ju ett tag sen med tanke på hur sommaren varit. Men där och då hände något, just mörkret och den ruggiga känslan fick en gnista att tändas.

Känslan av hur mycket jag såg fram emot att springa och träna i just mörker och ruggigt väder, jag kände en träningslust komma över mig. Det kändes riktigt skönt och roligt, och väldigt konstigt. Men så kom jag att tänka på att när jag började springa 2010 så var det just i sånt väder fast på vårkanten. Plus att jag sen dess tagit mig igenom mängder av löprundor i dåligt väder och att det trots allt är en positiv association för mig.

Det är ju inte så att jag inte gillar varmt och skönt väder och att träna med minsta möjliga mängd kläder på kroppen, men alltså, jag ser verkligen fram emot att ge mig in i mörker och till viss del kyla. Att ta mig fram i tunneln av ljus som elljusspåret är mot skogen och mörkret, att halka runt i skog och leriga backar, att komma in efter en blöt och kall runda och tina upp i ett varmt bad. Jag har inte reflekterat över det här tidigare men jag gick verkligen igång på skiftet i säsong ikväll, vilket var precis vad jag behövde, en liten puff av inspiration för att komma igång igen – härligt!

Lämna en kommentar

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*