Nu hände det som brukar hända, men självklart blir jag nervös…

Framför mig om ca fyra och fem veckor ligger två stora lopp. Först ut är cykelloppet Gran Fondo Stockholm 150 km den 24 maj, och därefter monsterutmaningen Kullamannen Ultra Trail 53 km den 31 maj. Det innebär att det behövs en hel del träning och förberedelser, kan man säga. Jag har begränsat med tid i veckorna, på grund av livet, men får till så mycket träning jag kan. Löpning, cykling och simning står på schemat varje vecka, plus gym då. I stort har jag haft en fin utveckling under året hittills men jag inser att jag behöver flytta upp nivån ännu några steg för att vara förberedd.

Längre cykelpass, 10-12 km ett par, tre gånger plus kortare och hårdare. Längre löppass, jag har sprungit 20 km några gånger men för snabbt för att träna för ett ultralopp. Med löpningen behöver jag komma upp i 30 km, långsamt och med fokus på smart energiintag. Plus mycket mer backträning och högre intensitet. Båda de här träningsformerna kräver tid, som jag försöker kämpa ihop. Det är klart jag får klara mig med det jag har när det är dags och det går säkert bra, men något jag lärt mig när det gäller mig själv och lopp är – om man gör läxorna ordentligt innan provet så är det så mycket roligare.

Det hjälper inte att det man är rädd för inträffar

Men den här senaste veckan hände det som väl ska hända men som alltid stressar och förstör alla fina planer och utvecklingskurvor. Dels körde livet ihop sig så flera träningsdagar blev vilodagar, dels drog jag på mig en otroligt störande nackspärr och dels så sitter jag här nu med lätt halsont och allt starkare förkylningsvibbar… Jag försöker hålla huvudet kallt, men självklart blir jag nervös. När blir jag frisk? Hur påverkar det träningen? Behöver jag justera träningsprogrammet och hur i så fall? Kommer jag bli sjuk igen i maj?

Antagligen är det bra med vila från träningen i några dagar, och förkylningar och skador inträffar ju med jämna mellanrum. Det får man räkna med men när jag inte har kontroll på hur länge så blir det en mental utmaning att hantera. Jag får se hur det bli, jag hade förstås stora träningsplaner nu till helgen men får planera om medan jag gnisslar tänder. Håll tummarna för snabb återhämtning och nya starka tag så snart som möjligt!

Lämna en kommentar

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*