Repris för kvartersloppet i skogen med Stockholm Trail

TRAIL LÖPNING

Förra året arrangerades loppet Stockholm Trail för första gången, och loppet går precis bakom knuten. Start vid Globen och sen ut i Hellas och Nackareservatet, självklart med Hammarbybacken inblandad för att få lite motstånd, vad annars? Jag sprang förra året och bokade in mig tidigt på en returmatch nu i år. Givetvis för att det är så smidigt när man kan gå hemifrån till starten, men också för att det både är hemmaskogen och en riktigt bra trail.

Redan nu kan jag säga att det här 21 km loppet gick bättre än Kolmårdstrailen som inte var någon njutning direkt. Dock så blev det ingen förbättring av förra årets tid, fast oavsett det är jag nöjd och glad med dagens lopp och trailupplevelse.

Ett extra lugnt lopp denna gång

Min uppladdning var inte den bästa, och jag var inte heller riktigt så peppad som jag hade velat vara. Så jag kände mig liksom… kraftlös redan innan loppet, även om jag förstås vet att jag har bra form och under den senaste månaden både klarat Stockholm Marathon och Vätternrundan. Men det hjälper inte alltid, dagsform och förberedelse kan variera oerhört.

Jag bestämde mig för att ta det lugnt, att hålla en lugn och jämn takt hela loppet igenom. Det skulle få ta tid idag, och det gjorde det. Fast loppet börjar med en kilometer nerför, och mer än halva sträckan på asfalt – inte lätt att hålla igen just där, så det blev att blåsa på till det började gå uppför. Tyvärr kunde jag inte hejda mig riktigt utan fortsatte i för hög hastighet till det började ta emot rejält och bli jobbigt. Ingen höjdare för just på det här loppet vill jag ha en bra känsla och kunna njuta lite.

Springcalle-Stockholm-Trail_200Det jag gjorde var att kliva ur spår vid några tillfällen och släppa förbi folk, att medvetet ta ner hastigheten, gå i backar och motlut, stanna och dricka vid vätskekontrollerna. Normalt är det inte alls så jag vill genomföra lopp, men idag kändes det rätt och skönt. Förutom det medvetna valet så är det för övrigt återigen tydligt och uppenbart att jag behöver mycket mer trail- och backträning. Väldigt mycket mer, det kommer ju ett Fjällmaraton framöver.

Annan bansträckning än förra året

Jag var lite nyfiken på om banan skulle ha samma sträckning som förra året, det var nämligen prat om det på Facebooksidan. Det visade sig att banan var omlagd till vissa delar i år – och jag tyckte definitivt att det blev mycket bättre med ändringen! Det var mer en lång slinga än flera gånger längs samma sträckning och det är alltid skönare.

Vi slapp också ”labyrinten” halvvägs upp på Hammarbyhöjden där man skulle hitta rätt beroende på vilket varv man var inne på. Men, vi slapp verkligen inte Hammarbybacken. Redan efter drygt två kilometer ledde banan upp till Hammarbybackens topp. Från den ”lättare” sidan men det är ändå hela vägen upp. Fast det absolut mest utmanande var att efter 18 km mötte vi Hammarbybacken igen. Klättring uppför slalombacken ända nerifrån liftstugan till toppen. Segt så det sjöng i benen!

Annars är själva banan och underlaget en riktigt bra trail. Väldigt blandat underlag med grus, mjuka skogsstigar, rötter, stenar, klipphällar, brant uppför, brant nerför och givetvis blöta partier. Jag kommer självklart att träningsspringa längs banan framöver, nya stigar och områden där jag inte varit förut.

Några ord om arrangemanget

Medalj-Stockholm-Trail_200Själva arrangemanget hade växt till sig ordentligt från förra året. Dels via Salomon Trail Tour som i sig själv utvecklats rejält. Fler anmälda, ökade resurser, nyttjade erfarenheter gav ett riktigt proffsigt upplägg. Små saker kan det tyckas, men det spelar roll. Saker som tydliga km-skyltar längs hela sträckan, bättre (och fler?) placerade vätskekontroller, fler funktionärer – grymma funktionärer som hejade på och peppade nästan varenda en! Större och bättre upplägg på tävlingsområdet och en bra speaker som höll ångan uppe.

NEGATIVT: ytterligare en småsak, men jag stör mig faktiskt på det, själva medaljen. En billig, plastig pryl av absolut låg kvalitet. En redan lite naggad etikett med en symbol på. Årtal men inget gravyr med vad det var för lopp eller distans. En del bryr sig inte om medaljen men många med mig gör det, och jag tycker det är kasst att det enda jag tar med mig från min kamp med terrängen är så snålt och plastigt.

Lite mer formellt är Stockholm Trail eller Salomon Trail Tour Globen City en del i Stockholm Challenge som innefattar både traillöpning, cykellopp och lopp på rullskidor.

2 Trackbacks & Pingbacks

  1. Tillbaka i matchen med Midnattsloppet - Springcalle.se
  2. Stockholm Challenge | Springcalle.se

Lämna en kommentar

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*