Säsongen över efter Lidingöloppet – nu lärdomar och laddning för nästa

ATT SPRINGA IN I VÄGGEN

Häromdagen bestämde jag mig, löpar- och loppsäsongen är över! En aning i förtid eftersom Hässelbyloppet egentligen återstår och jag hoppade över Tjurruset i sista stund genom att ge bort startplatsen till en bekants bekant som gladeligen badade i leran i mitt ställe!

Att jag rundar av finalen redan nu har givetvis sina anledningar. Ärligt talat så var jag lite nött och trött på lopp och utmaningar redan i juli. Då hade jag gjort ett dåligt traillopp och ett bra, min första marathon, min första Vätternrunda, min första Vansbrosimning och inte minst ett tufft triahtlon tillika min första halva Ironman. Några av de loppen har jag inte skrivit om än, men det kanske kommer i efter hand. Hur som helst var det en mycket intensiv period från maj till början på juli.

Trött och nött och minskad lust

Därefter var jag nött fysiskt och lite utmattad mentalt, och livet övergick i semester under juli och början av augusti. Jag rörde på mig hela tiden men träningsmängden blev mycket lägre och personlig fokus hamnade på andra saker. Ledighet, ett sommarhus och en väldigt gravid sambo blev mer intressant. Vilket också gjorde att jag inte var sugen på loppen, jag kände inte den glädje jag brukar som vill känna.

Hur som helst, träning och lopp ska vara roligt i någon form och nivå. Det var det inte nu, så jag lyssnade på den rösten och ställde in Fjällmarathon. Därefter har jag ställt in Tjurruset och Hässelbyloppet som sagt. Däremot så körde jag ju Midnattsloppet och Tough Viking, men grundkänslan fanns kvar att jag behöver vila för att komma tillbaka.

Lidingöloppet gick inte så bra, men av en fin anledning

Det jag också körde var Lidingöloppet förra helgen, men det gick inte riktigt som tänkt. Mina provlöpningar visade på att jag hållit formen rätt bra ändå även om jag inte fått till så många, men ändå ett antal snabbare milpass, några tvåmilsrundor och en del backträning. Mål och förväntan hade jag ställt ner till att klara det åtminstone under 3 timmar, jämfört med förra årets 2.40.

Lille-LoparenMen. Träningen var en sak. En annan var sömnbrist, kost och näring. En vecka före loppet föddes nämligen en liten son till Springcalle. Veckan innan förlossningen tog på krafterna och efter att lilleman kommit till världen har fokuset varit honom och med det förstås dygnet-runt-matning och familjefokus. Livet och intresset förflyttas ju lite grann trots allt, kanske ha det kommit en ny liten löpare till världen? Det gjorde att förutsättningarna för loppet var väldigt annorlunda. Sen gjorde jag bort mig lite extra genom att byta energigel, både sort och förpackning inte även låta bli att följa min vanliga enerigstrategi… inte smart.

Så loppet började, känslan var bra, allt kändes roligt och vädret var fint. Jag sprang på i en bekväm takt även om jag tänkte att det kanske var lite högt. Tanken var 5.20 men låg oftast på mellan 5.05-5.10. Efter halva sträckan 15 km så hade jag en fin tid tyckte jag, 1.20 och jag kände hopp och ett mål om en bra tid komma.

Premiär för något jag hoppas slippa igen

Vid 18 km började något kännas tokigt, jag började känna mig konstig. Illamående och lite svag i benen. Jag fortsatte så med ökad känsla av illamående och fallande takt. Jag klarade mig ända till 23 km men då var det premiär för något jag aldrig gjort förut. Det gick inte att göra annat än att kliva ut i skogen och kräkas.

Det blev sammanlagt tre skogsturer på vägen framåt men inte nog med det, utan benen ansattes av kramper från tårna till höfterna. Jag har sällan fått kramper, och det här var våldsamt och konstant i över 5 km ända in i mål. Jag fick stå stilla, fick småjogga, gå i varje uppförslut med tom och krånglande mage och ont hela vägen.

Hade det varit ett annat lopp hade jag nog brutit. Men det fanns inte på kartan, jag har ju gjort två dellopp i en Svensk Klassiker, Lidingöloppet var tredje och målgång räknades. Så det var bara att banka sig i pannbenet och nöta framåt. Till slut kom jag i mål på ca 3.15.

Nästa säsong och utmaning

Springcalle är anmäld till EngelbrektsloppetAlltså, nu är jag nöjd för säsongen. Den har varit väldigt blandad, väldigt rolig och annorlunda med mängder av lärdomar. Både om mig själv och om träning och tävlingsformerna. Nästa säsong är skidsäsongen, och det ser jag verkligen fram emot och hoppas på en tidig snörik vinter!

Fram till dess ska jag ladda om mentalt, fokusera på familjen och hitta nya rutiner. Löpning, simning och gym i lagom men konstanta mängder för att hålla igång. Sen dra upp träningen för nu är Vasaloppet bokat och klart – och inför det känner jag glädje och pepp!

2 Kommentarer på Säsongen över efter Lidingöloppet – nu lärdomar och laddning för nästa

  1. Grattis till Klassikern och en fin säsong, men allra mest till den nyfödde sonen!

  2. Gratulerar till genomff6rt lopp. Det e4r iopanermnde bara att genomff6ra ett se5n he4r lopp se5 jag tycker du ska vara stolt.

Lämna en kommentar

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*