Vår och vägpremiär med racercykeln!

Så var dagen kommen, äntligen dags att koppla loss cykeln från trainern hemma och ta årets första tur ute på landsvägen! Jag, och många med mig, har längtat länge nu på att få rasta hjulen i friska luften.

Men först var jag tvungen att komma ihåg, hitta och packa med mig alla grejer. Cykel och hjälm är ju inte så svårt men det var en del annat pyssel också som skulle på plats. Plus en del funderande kring klädval, 8 plusgrader är ju inte så jättevarmt trots allt och fartvinden letar sig in lite överallt. Men det löste sig och jag glömde faktiskt inget.

Jag tog en lagom slinga som jag brukar köra, men som har en hel del backar att besegra. Distansen kändes bra men jag var lite orolig för motståndet. Jag kör ingen spinning och har inte kört trainern mer än sju eller åtta gånger, jag har ju inte haft den så länge. Det fick gå hur som helst tänkte jag, det viktigaste var att äntligen komma ut.

Kunde inte låta bli att gå ut hårt

Till slut var all utrustning på plats, skorna klickade i pedalerna och jag tog de första tramptagen – wooosh… jag hade glömt känslan av hur lätt man glider iväg och hur fort man kommer upp i fart. Precis i början såg jag förresten den enda andra cyklisten på hela turen, en kort hälsning oss emellan innan vi åkte åt olika håll.

Starten blev lite som att släppa ut en kalv på grönbete, jag blåste på för fullt redan från start och höll på att ta ut mig väldigt fort. Men så stillade jag mig och höll ett lugn, som inte blev så väldigt lugnt. Den jäkla pulsklockan framför mig med distans, tid, hastighet och framförallt – snitthastighet ropade på uppmärksamhet.

Så jag råkade uppmärksamma snitthastigheten till 27 km/h efter en ganska kort bit. Det borde väl gå att få upp lite? 28 km/h. Mnja, det här går ju bra, kanske lite till? 29 km/h. Efter 15 km så var målet glasklart, slingan skulle avslutas med 30 km/h snitthastighet. Men det fick jag slåss för i backar och motlut, varav vissa hejdade mig och mina ben så jag nästan stod still. Snittet låg och darrade precis på 29,9 km hur länge som helst men till slut, med fullt blås på sista sträckan satte jag 30 km/h på 3 mil.

Mycket nöjd och mycket trött

Lite overkligt fort mot vad jag trodde men jäkligt skönt hur som helst. Efter en liten paus så tog jag ytterligare en runda på 1 mil och lyckades pricka den också men lite vild fart på slutet till att landa på 30 km/h i snittfart. Så det blev inte alls den där lugna och avslappnade premiärturen jag hade tänkt, men det blev minst lika bra som det blev. Och upplevelsen längs vägen gick jag inte miste om, med fågelsång, folk ute och eldade i trädgårdar, knoppar på träden, hästar i hagar och anstrykan av dofter i naturen.

Så jag är nöjd och väldigt trött såhär efteråt. Det känns i hela kroppen, armarna är ovana vid ställningen, nacken ovan vid huvudvinkeln, ryggen trött och benen som kämpade bra är rätt tömda de med. Sen är jag lite nöjd med en annan sak också, att lyckats hetsa min sambo… hon körde 7 mil igår och snittade 25 km/h. Det var inget hon brydde sig om igår men idag är det vääldigt mycket snack om att klå mig på nästa runda, längre och snabbare… Det kommer hon fixa utan tvekan, men den här veckan så kan jag passa på att flina lite när vi pratar cykling…

Cykelpremiar-Racer

1 Kommentar på Vår och vägpremiär med racercykeln!

  1. Mycket trevlig läsning, hade precis samma upplevelse/känsla igår :)
    Nådde inte upp till din snitthastighet, men har nog fler backar där jag bor ;)

Lämna en kommentar

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*