Veronica har bestämt sig. Hon ska kunna springa en mil.

INSPIRATION

En dag i mitt Facebook-flöde så delade en kompis som jag inte träffat på sju år med sig av ett blogginlägg. Det var så fyllt av mod, självdistans, motivation, självinsikt och en rejäl skopa jävlar anamma att jag läste det två gånger. Hon som skrev inlägget heter Veronica och har bestämt sig. Det får vara nog och det är dags, hon ska kunna springa en mil utan att stanna. Eller kräkas. För henne och många andra så är det riktigt stort men också en bit dit.

Jag kände igen mig från tiden före all träning

Jag skrev ett meddelande på en gång med hejarop, och jag blev uppriktigt glad och rörd när jag fick reda på att jag själv kunnat vara med och inspirera. Hon känner mig från tiden innan jag började träna, jag har faktiskt bara hållit igång i två-tre år även om man idag lätt kan tro att jag alltid tränat så som jag går in för det nu.

Det gjorde att hon fick perspektiv, hon kunde se att det ju går att gå från noll till väldigt mycket mer. ”Nybörjarvinkeln” är något som faktiskt satte igång den här bloggen och som jag försöker ha i bakhuvudet så ofta jag kan när jag upptäcker saker.

Sen frågade jag snällt om hon ville vara med på ett hörn på min blogg, och så blev det glädjande nog. Så jag kommer återkomma med jämna mellanrum för att kolla läget med hur det går. Jag kommer också självklart att stötta Veronica med de tips och råd jag kan komma med i satsningen, för det kommer inte att gå som en dans hela tiden. Men sen.

Hon bloggar förresten själv här, men här kan du läsa hur det började:

Hur kommer det sig att du bestämt dig?

Under många år har jag tänkt tanken att jag skulle vilja kunna springa en mil. Tänk att kunna springa en mil på lätta ben utan att kräkas eller plågas i smärtor. Tänk att kunna jogga sig igenom en ny stad man träffar på, tänk så mycket mer man hinner se.

Vad har hindrat dig förut?

Problemet är att jag är massivt bekväm av mig och dessutom blir jag lätt kräkfärdig av hurtiga människor, varför vet jag inte. Det är helt enkelt inte min grej och min kroppstyp är snarare kulstöterska än löperska.

Vad är och var din största utmaning?

Jag är överviktig, har astma, är kobent och till råga på allt; plattfot. Men främst av allt hade jag ont i viljan. Jävligt ont. Milen var oändligt långt borta och avsaknaden av pulshöjande aktiviteter gör ju inte att man kommer närmare milen utan i snabba steg snarare närmar sig sin tid som jordgubbe.

Vad kan hjälpa dig på traven?

Hittills har jag fokuserat på det dåliga, som mina otroligt osmakliga attribut jag nämnde ovan. Vad som bättre är, är att jag är en jävel på att göra det jag bestämmer mig för. En envis, tjurig, målmedveten och planerande individ som älskar att nörda ned mig i saker.

Har du någon metod för att hitta motivationen?

Jag satte upp en målbild på kylskåpet på jobbet för några månader sedan. En gasell. En spänstig gasell som flyger fram i fyrsprång med muskulös kropp och smala ben. Jo jag tackar jag. Kollegorna skrattade och skrattar fortfarande.

Kanske gasellen är ett smart drag för den påminner mig inte minst när det är fika och mat. Det blir mer gasellmat såsom blad och annat krafs och mindre barbamamma-käk bestående av färdiga rätter med extra transfetter. Gasellkäk och förlängda promenader gjorde att jag ganska snabbt tappade 6 kg och det är en skön grej, liksom.

Har du redan börjat och hur långt har du kommit?

Jag började jogga i december 2013. 2 km till en början, livrädd för att dö i skogen i ett astmaanfall och hittas halvt uppäten av mina Bordercollies av en helgvandrare. Till skillnad från föregående gånger jag börjat så tog jag det nu vedervärdigt lugnt. Egentligen inget tempo alls. Jag höll mig till runt 3,5 km och tyckte det kändes ganska bekvämt, stannade när jag behövde och stressade inte.

I februari ändrades detta när en kollega uppmanade till att anmäla till ett lopp. Nu såg jag min chans. Ett bra mål, 10 km i juni. Fullt genomförbart. Jag skaffade mig en app på telefonen och nörden i mig slog extra dubbelvolter! Det är ju jättekul att se framsteg och planen om att kunna springa en mil blev ganska nyligen till att kunna springa en mil under 60 minuter under loppet i Juni.

Hittills har jag joggat 8,8 km som sammanhängade runda som personbästa och det finns inget som kan hindra mig nu.

Milen – here I come!

3 Kommentarer på Veronica har bestämt sig. Hon ska kunna springa en mil.

  1. Blev inspirerad av Veronicas beslut. Genomförde själv första nybörjar miltävlingen igår. När jag klickar på hennes blogg kan jag inte se några inlägg efter Mars? Dog motivationen?

    • Halloj, tråkigt nog så uppstod knäproblem som satte käppar i hjulet för allt. Men förhoppningen är att fortsätta och ta upp utmaningen igen, men det dröjer som det ser ut. Så det blev lite tyst om det hela här på bloggen.

  2. Ok Calle. Det var synd. Hoppas på bättring!

Lämna en kommentar

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*